Återigen har jag knyckt en artikel

Den här gången från E24. Artikel är från 2006 vilket man förstår på dels konjunturen och dels att man inte ens hunnit provsegla prototypen till L37

Sedan den första Linjetten kom 1973 har 650 stycken sjösatts. När konstruktören Mats Gustavsson inte klurar på nya modeller klär han in takskivor. Eller gör något annat. Till höger: Många mallar behövs för att skapa en Linjett. Foto: Malin Hoelstad

Hantverket lever på Rosättra


Skärgårdsintresset blomstrar och segelbåtsförsäljningen är snart ikapp toppåret 2000. De svenska varven effektiviseras med datorisering och serietillverkning. Men på Rosättra Varv är det fortfarande hantverk som gäller.
Det luktar trä, plast och nytt. Att det inte skulle finnas själ i en plastbåt känns otänkbart när man betraktar det hantverk som har vuxit fram under nästan ett års tid i den stora varvshallen, från ritning till färdig båt. För båtbyggarna på Rosättra Varv älskar sina Linjetter, det märks. Varje skruvdrag och varje sliptag sker ömt som en smekning.
Familjevarvet Rosättra Varv AB utanför Norrtälje, som tillverkar segelbåten Linjett, är ett av Sveriges äldsta. I den hårda konkurrensen har båtarna byggts främst för Östersjösegling, med en inte alltför djup köl och rak stäv som gör den lätt att förtöja vid kobbar och skär i Stockholms skärgård.
– Det handlar om ren överlevnad. Vi är så små så vi försöker göra en båt som passar just i den här regionen, säger Markus Gustavsson.
Han är sedan årsskiftet vd för varvet. Förre vd:n, hans far Mats Gustavsson, som arbetat i varvet sedan 1959, skulle ägna sig helt åt nykonstruktion. Var tanken. Men det här med vem som har vd-titeln verkar mest vara på papperet. I praktiken pysslar alla med allt.
– Det här är ju hans liv, säger Markus Gustavsson om sin far.
Att båtarna är Mats Gustavssons liv går inte att ta miste på. Han är delaktig i hela produktionskedjan, från konstruktion av nya modeller, modelltest i badkaret, provsegling av prototypen och sista draget med penseln. Var vi än befinner oss i varvsbyggnaden så är Mats Gustavsson just där, skruvandes på en sittbrunnstoft eller monterandes ett innertak.
När vi besöker Rosättra läggs sista handen vid årets tio nytillverkade båtar, innan de sjösätts till väntande kunder. För väntat har de gjort. Trots att en nytillverkad Linjett kostar från 1,2 miljoner kronor för en 33-fotare utan extrautrustning till 2,7 miljoner för en fullutrustad 40-fotare, är det i dag minst tre års väntetid på båtarna. Men när det väl är dags involveras den blivande ägaren i arbetet, varför det heller inte finns två likadana Linjetter.
Vid varje båt finns en önskelista på just den köparens extrautrustning. Mats Gustavsson berättar roat om den Ericsson-chef som stressat tittade runt på övriga kunders specifikationer, och innan han lämnade varvet krävde: Har någon någonting som inte jag har, då vill jag ha det! I Sverige blomstrar segelbåtsintresset. Försäljningen är till stor del konjunkturstyrd, varför den också föll drastiskt efter it-kraschen. Även om motorbåtarna stadigt står för en stor majoritet av båtbeståndet, så närmar sig segelbåtsmarknaden toppnivån år 2000. I fjol ökade den svenska segelbåtsexporten med över 10 procent, till drygt 500 båtar.
Men när storvarv som västkustvarvet Hallberg-Rassy bygger runt 170 båtar per år och hårdsatsar på datoriserade ritningar och Sverigebaserade Arcona lägger ut tillverkning i Estland för att skära kostnader, är Rosättras konkurrensfördelar fortfarande hantverket och kundkontakten.
– Visst har de kunnat utveckla sina varv mer än vi har kunnat. Samtidigt har vi inga säljkostnader, eftersom det är kö. Vi är inte med på mässor, men vi har öppet varv en gång per år i stället, säger Markus Gustavsson.
Den unika skärgården runt Stockholm gör att marknaden för båttypen blir liten. För Rosättra, med en tillverkning av tio båtar per år, innebär även det en konkurrensfördel. Marknaden är för liten för att de stora varven ska ge sig in på den.
Men Stockholmsregionen är även stark finansiellt, konstaterar Markus Gustavsson. Av det svenska båtbeståndet står Mälardalen för 60 procent, och någon tanke på att erövra västkustmarknaden har aldrig funnits.
Det finns emellertid en sak som familjen Gustavsson inte vill prata om, även om de inte riktigt kan låta bli. Knappt färdigbyggd, men redan med ett femtiotal personer på intresselistan, står prototypen av Linjettvarvets sjätte modell och väntar på att provseglas: en Linjett 37. Båten är enligt konstruktören lite rymligare och mer lättdriven. Och vackrare. Men några bilder blir det inte.
– Vi tar fram en ny båt ungefär vart femte år. 35:an är fortfarande jättefin, men det var 18 år sedan den kom. I dag ser man lite annorlunda på vissa saker och båtarna är snabbare. Samtidigt vill man inte störa den andra modellen och göra om den, förklarar Mats Gustavsson valet att ta fram en ny modell emellan de två största.
I sommar gör han den regelrätta provseglingen i tävlingen Gotland runt. Trots ständigt närvarande sjösjuka.
– Ja, det går ju inte att sitta hemma och läsa tidningen. Man måste vara ute på sjön för att se hur saker ser ut och rör sig.