Nu har jag knyckt en artikel igen!

Hittade i mina gömmor i datorn en artikel jag har snott från Linjettförbundets hemsida. I den provseglar Per Lembre prototypen och diskuterar båten med Mats.
Mats gjorde sedan en del justeringar innan 37:an föll på plats (exteriört, interiört är väl allt inte spikat ännu vad jag vet). Bland annat så förlängdes båten.
I artikeln pratas om att det väl inte gör så mycket om man kommer 20 minuter efter de andra eskaderdeltagarna i hamn. Tycker att 3:e platsen i sin klass på Gotland Runt i år säger annat än att båten är långsam även om Genua 3 är det största försegel som går att använda på kryssen! Genua 3 är ett toppensegel som vi hade mycket glädje av på vår förra båt, skotat på taket blir höjdtagningen fin och jag tror inte att man kommer fram fortare med ett större segel egentligen
Här en bild på båten Per provseglade 2006.

Vi provseglar Linjett 37
Juli 2006
Det första man noterar på prototypen till Linjett 37, eller 37an som hon nu allmänt kallas bland Linjettägare, är den närmast totala frånvaron av tampar på däcket. Skotet till den självslående focken dyker ner i centrumlinjen på fördäck. Skotet till Genua 3 smyger sig in i grabbräcket på överbyggnaden. Varje tamp från riggen löper in i ett eget separat rör genom däck och löper ut till två eldrivna Andersen-vinschar strax framför ratten så att både rorsman och gastar ska kunna trimma allt ombord. Rent, snyggt och enkelt. Det andas Linjett.

När Mats Gustavsson utvecklar en ny båt låter han det ta tid. Innovationer ska smälta in i det vi lärt känna som grundstenarna i en Linjettkonstruktion – det ska vara både kul och lätt att segla och hela familjen ska trivas ombord. För att pröva nya idéer skapar han först en prototyp som provseglas en säsong. Intryck från testturer, kappsegling och familjesegling tas sedan till vara när mallarna skapas till det som kommer att bli seriebåtarna. Och det märks att konstruktören är öppen för alla förslag till ändringar av sin nya skapelse.

Sitter ventilen något högt? Kan man flytta skottet 5 centimeter och stjäla lite utrymme av förpiken för att öppna salongen och få plats med ett fullskaligt navigationsbord? Ska bommens bakre punkt höjas ett par decimeter i akterkant för att göra gipparna säkrare för gastarna i sittbrunnen? Eller ska hela bommen höjas, men då förloras mastlikslängd som är viktigt på kryssen? Mats Gustavsson redogör för vilka avvägningarna är och vilka intryck han hittills fått. Och lyssnar på mina synpunkter.

På provturen får jag först manövrera 37an i hamnen vid Rosättra varv. Det blåser måttliga 3-5 m/s, och hon lyder stadigt roderutslagen. Hon är utrustad med en 29 hästars Yanmar diesel och hon har ärvt ett relativt stort roder av sina äldre systrar, vilket borde göra bogpropeller till en udda företeelse ombord på seriebåtarna.

Vi hissar seglen och kryssar med stor och genua 3. Mer än så kan hon inte bära på kryssen, och den stora frågan är om det är tillräckligt. Vanten går nämligen ända ut till relingen vilket gör det möjligt att använda samma mastprofil som sitter på Linjett 35 mk2, istället för den grövre profilen som sitter på Linjett 40. Man vinner en lättare mast, tunnare vant och därmed en lättare båt. Tyngdpunkten förskjuts också något akteröver vilket också är en fördel på moderna båtar med väl tilltagna akterskepp. Det man förlorar är möjligheten att segla med genua 1. Så räcker segelarean?

- Ingen har hittills sagt motsatsen. Segelmakaren Mikael Olesens kommentar var att han inte spontant ville ändra något ombord. Balans i segelplanet och tillräckligt driv också i måttliga vindar, berättar Mats.

Och det är lätt att hålla med. Vi kryssar snabbt utåt Vätö. Efter slagen viker sig 37an elegant ned på nya bogen och accelerar upp till 6-7 knop. Hon väger lite mer än min egen Linjett 35, men hon känns ändå betydligt lättare och livligare än sin äldre syster. Är det viktigt?


- Jag vill ju att båtarna ska segla bra, och med 37an hoppas jag också kunna attrahera en ny generation Linjettägare.

Man kanske kan tycka att det inte spelar så stor roll om man kommer 20 minuter före eller efter sina eskadervänner till hamnen. Men man sitter ju vid rodret för glädjen att segla. Och för att den riktiga njutningen ska infinna sig så vill åtminstone jag att båten ta fin höjd på kryssen, och accelerera i byarna istället för att bara luta mera.

Ren prestanda är förstås också viktigt vid kappsegling. Med vanten ute vid relingen får kappseglaren titta närmare på en lättvinds-genua 3 och på så kallade code 0-segel som liknas vid en jättelika lättvinds-genua 1or som hissas i spinnakerfallet och mäter in som ett undanvindssegel. Med en code 0 kan man inte segla lika högt som med en genua 1 men man får fördel av en större segelarea och kompenserar därmed höjd med högre fart. Men hur ser prestandan ut i gränslandet mellan code-0 och genua 3? Finns det ett gap här och i så fall hur stort är det? Gotland Runt avgjordes veckan efter vår provtur och gav konstruktören lite att tänka på:

- Ja, vi är ju inte så nöjda med vår 30:e plats i ORC1. Det är lite knöligt att kryssa med code 0 i stora startfält och tyvärr hamnade vi på fel bog i ett vrid i starten och hade svårt att komma tillbaka igen på kryssen ned mot Nynäs. Generellt kan man säga att de stora båtarna hade fördel av förhållandena i år, men jag ser också att vi kanske ska höja masten omkring 30 cm och förstagsinfästningen 50 cm för att göra båten ännu snabbare i lättare förhållanden. Det ger också bättre prestanda när man familjeseglar med självslående fock.

Åter till vår provtur. Vi vänder vid Vätö och länsar tillbaka med samma segelsättning. Normalt skulle man här hissa en spinnaker på styvt 90 kvadratmeter, men redan med stor och genua3 sätter 37an god fart på länsen. Vi gör över 5 knop och det är också en god fartindikator eftersom familjesegling på undanvinden ganska ofta sker utan spinnaker. Ett annat bevis på att skrovet går lätt är att hon gör 8.1 knop för motor, resurser som särskilt uppskattas när man ska transportera båten och man måste hem till jobbet som väntar på måndag morgon.

Inne i båten är det klassiskt Linjetthantverk. Prototypen är utrustad med två akterruffar, en enkelkoj om styrbord och en rymlig dubbelkoj om babord.

- Det verkar vara så att 2/3 av kunderna vill ha två akterruffar och resten hellre ser mer stuvutrymme och en större toalett med dusch, konstaterar Mats som samtidigt bekräftar att båda lösningarna kommer att tas fram.

Med två akterruffar får man förlita sig på stuvutrymmet i aktern, och öppnar man luckorna bakom ratten blir man lätt imponerad över volymen. Här bör kunna göras plats för både segel- och sjöställsgarderob, semestergrillen, badbåten och allt annat som ska med.

Toaletten finner vi mitt emot ett L-format pentry. I andra båtar med denna planlösning har WC-området tenderat att dominera salongen, men det gäller inte för 37an. Sitter man i förpiken och blickar akteröver så ser man en vacker salong i mahogny med elegant rundade lister. Det är bra ståhöjd i hela salongen och är man 180 cm kan man även stå raklång i förpiken och på toaletten. På prototypen är navigationsbordet nedskalat och placerat på styrbordsidan för om toalettväggen.

- Det verkar som de flesta vill ha ett fullstort navigationsbord och vi tittar på hur vi ska kunna ge det utrymme. En variant är att sätta det mot skottet till förpiken, eller rent av flytta skottet något, sätta ett litet drinkbord mot skottet, två fotöljer på lagom avstånd mot salongsbordet och låta den aktre fotöljen bli navigationsstol.

I jakten på de perfekta avvägningarna finns det fortfarande några detaljer som måste testas ut närmare. Men grundlinjerna är klara för det som ska bli Linjett 35ans arvtagerska. Och vi är redan ett stort antal som anmält intresse för den färdiga produkten.

Per Lembre
Linjett 35, SWE 20, Vignette




.